Idag är en seg dag tror jag. Jag ligger fortfarande under täcket och önskar att Zetor kunde göra rostmackor åt mig och ge mig frukost på sängen. Jag vill inte dra upp persienerna, det snöar säkert.

Önskar att dagen går fort, så Tor kommer hem från jobbet snart. 

Kanske åker hem till syster, så jag slipper vara ensam hela dagen.

Imorgon är det fredag. Tuut-tuut!

Att rasa i vikt på bara en vecka är inte naturligt, piller är inte naturligt. Vill du går ner i vikt, ät hälsosammare, motionera mer och sluta vara så jävla lättlurad att du går på allt du läser.

Människor har inte ens en egen vilja, vi blir tillsagda vad vi ska ha på oss för kläder, hur vi ska sminka oss, vilken musik vi ska tycka är bra. (Vilka fan är Volbeat!?)

Och vem har inte vikt ut sig idag? Det har blivit vardagsmat, folk blir inte ens chockade längre. En kändis är konstig om hon inte vikt ut sig. 

Och alla dessa sjuka jävla program på TV. "Den rätte för Rosing", "My perfect life" med Victoria Silvstedt. Va!? Vill Sverige verkligen se det här? Är det här underhållning? Jag blir helt matt, jag har verkligen gett upp hoppet för människosläktet. Folk är ju så hjärntvättade!

För någon dag sen såg jag en bild på Rihanna, där hon blivit misshandlad av sin pojkvän. En kvinna, som du eller jag, blir slagen av mannen hon trodde älskade henne. Nån sjuk liten paparazzi får tag på en bild på henne och den sprids som en löpeld genom hela världen. Och folk gottar sig i det! Det diskuteras hit och dit ifall det är fejk eller inte. Verkligen kul för henne, jag tror hon mår mycket bättre. Om hon skulle ta livet av sig, så skulle alla skaka på huvudet, tycka det är synd, men ingen skulle fatta att det är deras fel!

Ingen bryr sig längre! Förr, på 70-talet t.e.x, så var det som att alla brann för någonting. Antingen kämpade man för kvinnors rättigheter, eller så protesterade man mot krigen o.s.v. Idag är mode viktigare än ett svältande barn. Många vet inte ens om att det fortfarande krigas! "Nä vadå? Sista kriget var väl det dära i Vietnam?", "Vi har faktiskt kommit långt, kvinnor får jobba, och de äger själva sina kroppar nu." Javisst, så länge vi har silkeslena ben och armhålor. 

Nej, fyfan alltså. Jag vill bara spy på alltihop! Jag är så född i fel årtionde. Jag funderar starkt på att bli en eremit.

Men jag har faktiskt blivit mycket bättre på att gå upp tidigare om dagarna. Förut var jag tvungen att gå upp med Tor om jag inte ville sova bort hela dagen, för jag kom inte upp tidigt av mig själv. Det var helt omöjligt. Jag kunde ställa klockan på nio, och t.o.m be mamma ringa och väcka mig, men ändå var jag inte uppe förrän 12 - halv ett.

Nu brukar jag kunna komma upp vid nio, fast då måste jag ställa klockan på åtta, för det tar ca en timme för mig att vakna till liv.

Jag har tänkt på att jag nog egentligen vill att min blogg ska ha en inriktning, ett ämne liksom. Men jag vet inte vad. Plus att det kanske blir svårt att hålla sig till det och jämt komma på något fyndigt och bra att skriva om det. Känns som att min blogg kanske inte är så rolig för er andra att läsa, mest för mig bara. Äsch, jag vet inte. 

Det värsta jag vet är iallafall modebloggar. Dessa piffiga, unga och fräscha tjejer, som egentligen bara skriver om vad dem gjort idag, som en vardagsblogg, men eftersom de varje dag lägger upp en (spegel)bild på "dagens outfit" så kan dem kalla sin blogg för en modeblogg. Det värsta är ju att det finns miljontals av dem, och alla är likadana. Ändå är det de som är bland de populäraste. Ja, jag förstår det inte.

Själv läser jag mest bekantas bloggar, hålla sig lite uppdaterad om vad som händer i deras liv nuförtiden, och så läser jag endel fotobloggar, där man får se snygga foton och där de också förklarar hur dem tog bilden, inställningar och så, ger tips o.s.v. Det är intressant, och stimulerande för ens kreativa hjärncenter. Jag gillar att bli inspirerad.

Men, nu ska jag inte vara den som är den, alla tycker väl olika.

Riktigt skönt att det är fredag förövrigt! Synd bara att helgerna går så jävla fort.

Man vill ju göra något kul på helgerna, passa på liksom. Men om man har någonting att göra, så försvinner de så snabbt. Om man bara ligger hemma och gör ingenting så känns de längre, men då blir man lätt rastlös istället. Uh, vilket dilemma.

Jag tycker att fredagen också ska vara en helgdag. Man ska jobba så jävla mycket, och knappt vila någonting. Det går ju inte ihop. Klart människor blir utbrända och går in i väggen!

Men, men. På lördag ska vi fira Kjell som fyllt år i veckan, och på söndag ska jag och Tor ha det mysigt, för då firar vi ett år. I dag har jag ingen aning om vad som händer, det återstår att se.

Hela veckan har jag tänkt att jag ska boka tvättid, för våran tvättkorg håller på att svämma över igen, men jag hittar inte bokningsnycklarna. De ligger någonstans i översta byrålådan. Med andra ord är de omöjliga att hitta.

Nu tänker jag sluta skriva och göra nytta istället! Vi har ett skåp till köket kvar att montera ihop, det som ska sitta ovanför kylen. Så det tänker jag fixa nu. Produktiva Ronja är i farten!


Översta byrålådan. Att hitta ett par små nycklar där är som att leta efter en nål i en höstack!

Minns ni att jag tipsade om en bok i ett tidigare inlägg, Vem fan bryr sig? Nanny-Maja Anderback, som skrivit boken, var där och pratade sista halvtimmen. Hon var duktig, lätt att lyssna på, precis som hennes bok. Man blir inspirerad, och känner att det inte är hopplöst att rädda världen. Så jag uppmanar er åter igen, läs boken!

Köket har ju stått väldigt still. Vi började ju bygga för några veckor sen, men kom av oss. Men idag satte vi igång  igen. Arvid var här, så han hjälpte mig att bygga ihop en ställning medan Tor fixade lite med elen. Sen lagade jag spaghetti och köttfärssås, och vi tre hade en liten middag. Trevlig och produktiv kväll!

Vi har byggt som en ställning av reglar som vi liksom lägger uppe på skåpen, som vi sedan ska sätta fast masonitskiva på. Sedan ska det tapetseras.

Det började med bara lite ont i halsen igår när jag gick och la mig, sen vaknade jag idag med världens frossa, bultande huvud och uppsvullen hals. Jag har rätt bra immunförsvar och blir inte ofta sjuk, men det är klart jag blir det just idag.

Jag hade ju sett fram emot det här. Jag älskar att fota, och det är en jävla kick att få chansen att jobba med det man drömmer om, även om det bara är för en dag.

Jag känner mig grymt arg och besviken. Hoppas bara att det hinner lägga sig innan torsdag, då det andra fotojobbet är.

Trots att det känns ganska hopplöst nu så sitter jag ändå här med en kopp echinacea-te med förkylningshonung i, i hopp om att bli lite piggare till kvällen.

Fast det kanske är bättre att vara hemma och försöka bli frisk till torsdagen istället. Med tanke på att det är ett större fotojobb, som håller på hela dagen, istället för bara en kväll.

En riktigt skitdag visade det här sig att vara.

Fast jag måste nämna att dagens hjältar är Mami och Tompa, som går en varsin promenad med Zetor, eftersom jag inte ens kan stå upp utan att bli skakig. Puss på er.

Min dataplats. Konstigt att jag aldrig orkar sitta här och greja med bilder och liknande.

Uh, den här kylan är mer än jag klarar av alltså! Första promenaden är värst, när man måste ta sig ur den varma sängen och trött och jävlig gå ut i det vita, kalla Sverige. Det är då jag längtar som mest till maj. För som vissa vet, och vissa inte, så ska jag och Tor åka till Zakynthos, Grekland den 15 maj. I två sköna veckor! Resan är bokad och betald, så nu är det bara att längta.

Vi ska hyra ett litet hus hos en kvinna som bor där. Det är liksom lite mer "på landet". Jag skulle inte palla att åka till ett riktigt turistställe, Alanya eller liknande, där man bor på ett hotell och trängs med tusen barnfamiljer vid poolen, och äter McDonalds varje dag. Man vill ju se lite av landet, ta del av kulturen. Nu kanske jag låter jävligt fånig, men seriöst, vad är det annars för mening? Då kan man ju lika gärna ta en semestertur inom Sverige.

Jaja, härligt ska det bli iallafall, komma bort och göra något annat.

På torsdag fyller en kär mongomedlem 20 år, Johanna Turunen blir en vuxen kvinna, och slipper få sin alkohol langad. På fredag ska vi fira henne med buller och brak!

Nu ska jag gå och sätta på en klassiker, The Exorcist, som Tor aldrig vill se med mig.

Tata!

PS.

Jag har två nya fotojobb att se fram emot. Den 9:e och den 12:e. Kul!

Hej, i dag tänker jag vara jobbig och bara klaga.

Jag skulle ju kunna städa lite istället. -_-

Köket har ju stått lite still nu under jul och nyår, men i måndags började vi bygga, och bestämde att det skulle bli klart innan veckan är slut. (Det vi började bygga på alltså, inte hela köket i sig.) I tisdags kom Tor hem från jobbet och var jättetrött och på lite dåligt humör, så då föreslog jag att vi inte skulle bygga idag, utan bara kolla på film och ta det lugnt. I onsdags somnade Tor efter maten, och sov hela kvällen. I går somnade jag och sov hela kvällen, och idag är det redan fredag och ikväll ska vi hem till Alle, så det blir inget bygga idag heller.

Äsch, det är ju inte livsviktigt direkt, och man kan ju använda köket ändå. 

Vilka slackers vi är.

Jag orkar inte förklara vad det är vi bygger, tar det sen när jag kan posta bild på det.

Som sagt så ska vi hem till Alle, han har flyttat till en egen lägenhet i Västerås. Det finns bastu, så vi ska basta och dricka några kalla. Soft! Jag kan inte minnas senast jag bastade. 

Nej, nu är det promenaddags med hunn!

Nyårsafton var okey. Vi satt hos Fia ett tag, sen drog vi några stycken hem hit. Det var trevligt och så, men kändes inte mer speciellt än en vanlig fredagkväll. Dagen efter blev både jag och Tor sjuka. Jag fick 39 graders feber, så jag låg bara i soffan hela kvällen. Nästa dag var febern borta, och jag kände mig inte så sjuk.

Under helgen snöade det, och lördag kväll bestämde jag och Tor att vi skulle åka pulka nästa morgon. Jag hade problem att somna, och när jag väl gjort det vaknar jag av att Johanna ringer, hon frågar om hon får sova på våran soffa. Hon är strandsatt i Sura eftersom PJ somnat ifrån deras dejt. Självklart fick hon det, var god mot din nästa.

Klockan ringer bara någon timme efter, jag och Tor kliver upp, äter frukost och glada i hågen beger vi oss ut. Det är DÖKALLT! Vi har ingen termometer hemma, så vi kunde inte förbereda oss på denna kyla, 17 minus fick vi veta sen. Det känns som tusen nålar i ansiktet, och ögonen tåras. Men vi härdar ut och tar oss ända bort till Snickarbacken ändå. Vi åker en varsin gång, sen dricker vi varm choklad, mest för att försöka tina upp oss, sen åker vi lite till. Det är så kallt så att det inte ens är speciellt kul att åka. Besvikna ger vi upp och börjar bege oss hemåt. Jag kan inte ens cykla, för min kropp är så stel. Vägen hem kändes oändlig, och när vi kom in i värmen fick mina isbitar till tår en chock. Jag trodde att jag hade fått kallbrand. Det gjorde så galet ont. Jag stack in fötterna under Zetor och tillslut tinade dem. Besvikelsen och kylan slog knock-out på oss, och vi somnade. När vi vaknade igen var vi sjuka på nytt.

Nu har jag blivit frisk, men Tor har fortfarande halsont och hosta. Han tog sig ändå till jobbet i morse, jag tycker så synd om honom.

Nej, nu fick jag hjärnsläpp, så jag går nog ut med Zetor istället.

Mongojulen var kul. Jag fick fina julklappar och det var riktigt roligt att alla tjejer var samlade igen.

Julaftonen började hemma hos Kjell och Marita, där vi åt frukost. Jag fick mandeln i gröten, så nu måste jag och Tor gifta oss. Sen åkte jag, Tor och Jerry hem till pappa, och sen gick Tor tillbaka till sina föräldrar och jag och Jerry hem till mamma.

Jag fick fina julklappar även där, prylar till köket och så. 

Jag hade släpat dit mitt kamerastativ och både analoga kameran och den digitala, men kamerabatteriet dog efter en bild och på den analoga hade jag bara fem bilder kvar. Men, men, som tur var skjutsade Harri hem mig sen, så jag slapp släpa på allt igen.

Hemma så bytte jag och Tor julklappar och hade det jättemysigt. Tyvärr var jag så otroligt trött, så jag somnade redan vid nio-tio på kvällen. Det är ju så typiskt att det händer precis på julafton att jag blir trött och somnar tidigt. Den kvällen jag vill vara uppe länge och umgås med Tor. Men det är väl inte så konstigt när man vaknat tidigt och knappt sovit något natten innan, håller igång hela dagen och äter sig proppmätt. God mat var det såklart också, gud vad jag hade längtat.

Jag fick umgås med Matilda på juldagen också, men sen blev det inte mycket mer. Du får stanna längre nästa gång du är i Sura!

I dag har jag ont i huvudet och orkar inte göra någonting alls. Gå ut med Zetor måste jag göra, fast jag egentligen inte klarar av det. Men mellan promenaderna ligger jag bara i soffan och klagar för mig själv. 

En kopp te ska jag nog ta mig ork till iallafall.

Helgen har jag och Tor mest spenderat med städning och filmkollande. Äntligen tog vi tag i det och städade hela lägenheten. Grundligt. Har t.o.m rensat ur badrumsskåpet och dammsugit soffan. Det är så skönt när det är nystädat. Synd bara att vi aldrig kan hålla det så. Det brukar vara stökigt redan efter några dagar.

Vi har lånat Kjells projektor, så vi har en liten minibio i vårat vardagsrum. Det blir så mycket mysigare med den vita duken än våran lilla TV (som inte är så speciellt liten egentligen, den bara känns liten i jämförelse), när man avrundar kvällen med film och lite smarr. 

I går vaknade jag av att Tor gjort iordning frukost. Han hade, innan jag vaknat, gått ut på en promenad med Zetor och gått och köpt färskt bröd, så när jag kom in i köket så hade han ställt fram allting, tänt alla ljus i adventsljusstaken och gjort varm choklad med vispgrädde. He's a keeper alright!

Nej, kanske man borde gå och lägga sig och läsa eller något. Måste försöka vakna lite tidigt imorgon,

Imorgon är det ju också mongojulen. Jag längtar!